To Yokohama and back - Tokyo dag 30

Hjälp!
Just nu är jag totalt utslagen! Har aldrig kännt mig mer borttappade än idag, eller jo Shinjuku var nog lite värre.
Efter skolan idag drog jag iväg till Yokohama, Motomachi, för att hälsa på Håkis och stora båten!
Att ta sig till Motomachi var enkelt, bara ta tåget från Shibuya till sista stationen, men hur jag därifrån skulle ta mig ut till "ön" Daikoku, där båten "stod" (båtar står kanske inte, de flyter ju hihi) var en annan femma. Jag antog att det gick att gå, men när jag såg den/ de enorma motorvägarna som går över hela ön bestämmde jag mig för att ta en taxi, kosta vad det kosta vill, spear no spences. Stackars taxichauffören! Jag sa Daikoku kita (norra), som tur var hittade han en karta som vi turades om att peka på och tillslut for vi iväg. Jag visste att Håkis båt var grön och vit och hette (heter) Fidelio, men jag antog att den skulle vara svår att hitta, eftersom det enligt taxichauffören fanns takusan fune, många båtar, där. Men äntligen hade jag tur och så fort vi var på den enorma motorvägsbron såg jag den jättestora båten! YEY!
Jag visste ju att Håkis jobbar på en båt, ett fartyg, men jag tänkte mig ett fartyg som inte var fullt lika stort som det var! Enligt Håkis är den, den största bil-fraktarbåten i världen! Helt galet!
Och många bilar gick det in! Bara Hondor!
Väl framme, visade Håkis runt mig, han får typ aldrig besök på sitt jobb, så det var lika kul för honom som för mig! De har det verkligen som ett litet hus, fast med två messmen = kockar/städ och fix-personal, en kapten, officerare, maskingubbar! De hade matsal, videorum med karaoke, bar fast utan sprit, eftersom de inte får dricka på jobbet, en sjukstuga, som Håkis bossar över, och hela tre kaffehörnor, vad jag hann se. Jag trodde att de skulle vara flera hundra som jobbade på båten, men de är bara 21 personer! Galet!
På båten var jag känd som fiskbulle-tjejen, jag fattade ingenting tills Håkis visade min present från mor och systern. Fiskbullar!! My favorite! Kalles Kaviar!!! Livet kan börja igen! Smågodis, jag mår grymt illa just nu, har ätit upp nästa allt! Ballerinakex! Knäckebröd! Falurågrut, fatta, jag känner mig hel igen! Kort på familjen och kungafamiljen, som nu hänger på min vägg! Och så klart! Sverige flaggor!
YEY! Domo Arigato är allt jag kan säga!
Tyvärr fick jag inte följa med Håkis och båten när de bytta hamnplats, hade jag fått det skulle min mage nu vara full av pannkakor och ärtsoppa istället för instant ramen, men jag ska steka pannkakor i helgen tror jag, så det är ju lugnt! Men det var grymt kul att träffa Håkis! Jag måste åka dit igen, jag älskar verkligen båtar!

YEY!
Och nu till Japan-skolan 1! (på begärna av Fredrik)
Så här är det i Tokyo, bara sådär lite allmänt!
Ingen pratar engelska, så en frasbok is the shit, att sen förstå vad personen man frågar säger är en annan femma. Folk har noll koll på var saker ligger, frågar man efter vägen till ett ställe kan det lätt hända att personen man fråga försöker rätta en och skickar en till Shinjuku isället för Nishi-Shinjuku (som är två helt skillda ställen, typ). Japaner säger inte nej, så det kan lätt hända att de skickar dig år helt fel håll bara för att de vill hjälpa till, gulligt men jobbigt!

Okej Fredrik du ville lära dig: jag vill ha en apelsin juice och notan tack!
Först ropar men alltid på servitören/ servitrisen (om man är på en resturang).
Sumimasen! - Ursäkta!
Oranjuuisoo hitotsu onegaoshimas(u)! - apelsinjuice en tack!
Haratte onekaoshimas(u) - betala tack!

Typ något sånt, ha förståelse för min godispalltkoma!

Lägger upp bilder imorgon! Nu sova ga itai!

Jenni-Jen-Jen